Sofia

  

Sofia,

nu är det fem år sedan vi skrattade oss igenom en statistiktenta och en termin på Hälsohögskolan – som helt ärligt inte var något för oss. Men där hittade jag dig, så jag kommer aldrig ångra de där 30 högskolepoängen överhuvudtaget. Det tog bara några veckor innan du var min allra närmsta. Ibland är det nog bara så? Att en hittar sin människa i en stad i Småland på helt fel utbildning och så bara förstår en att ”det är hon och jag nu”. 

Vi har pratat hela nätter igenom och sett solen gå upp över Dalvik, dansat på trottoarer, torkat tårar, skrattat med, och åt, varandra. Vi har levt på pesto och baguette en hel vecka i Spanien, och blivit serverade äckligt kött av en man i clownbyxor och gråtskrattat oss i genom hela middagen. 

Det är alltså fem år sedan vi träffades för allra första gången i ett snöigt Jönköping, och på många sätt hittade jag då min allra största kärlek. Min bästa människa i livet. 

Sofia är 25 år, kommer från Tranås och har de lenaste kinderna i hela världen. Hon har ett stort hjärta, det bästa skrattet och är den allra starkaste människa jag känner. Hon borde verkligen åka runt på en stand-up-turné eftersom hon är den roligaste som finns. Hon skulle konkurrera ut alla de där manliga komikerna på ingen tid alls! 

Ibland tänker hon väldigt mycket på socialdarwinismen, tittar på ”Real Houswives of whatever” och dansar på toaletten. Hon jobbar som kommunikatör i Stockholm och tycker om Kinapuffar. Hennes hår luktar så gott, hon är smart, snygg och rolig – ett jävla kap helt enkelt. Och någon att verkligen se upp till. Jag är så himla, himla stolt att få vara hennes vän. Att få vara så nära henne. Och jag släpper henne aldrig. Aldrig. 

Låt jag starkast förknippar med Sofia: 

Hellsongs – We’re not gonna take it

Låt jag starkast förknippar med oss: 

Oskar Linnros – 25

PUSS!

//Carro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *