Till pappa.

Det finns ingenting som är så irriterande som att vakna på morgonen av att pappa plockar ur diskmaskinen. Och det är få saker som får mig att le som tanken på hur många gånger jag hört pappa spela ”Rockin in the free world” på gitarr. 

Vi har pratat en del om det under resan, jag och Carro, var våra föräldrar var när de var tjugofem, och vart vi själva hade förväntat oss att vara. När min pappa var tjugofem hade han en dotter på fem år. Att jag skulle ha ett barn nu är i det närmsta otänkbart. 

Min pappa var under min barndom hela min värld. Han har varit två föräldrar i en och allt jag velat bli. Jag har alltid tänkt att jag i väldigt hög grad är en produkt av min pappa. Kanske är det för att det är i honom jag identifierar mig, kanske är det för att vi faktiskt är lika, vad vet jag? 

Jag har i alla fall haft med mig det här fotot på min nittonårige pappa under resan. Min nittonårige tågluffande pappa.

  
Så pappsi, om du var här ikväll skulle vi ta en kall öl på uteplatsen och jag vet att du hade gillat värmen och hur billig ölen är här. Men vi får ta den där ölen om några veckor istället, vi ses. Puss! 

PS. Jag hoppas att du gjorde massa vilda saker under den där resan som du aldrig berättade för mig 🙂 

/Sofia