You look like my next mistake

Återigen klev vi av på en öde, mörk tågstation som upplevdes ligga mitt ute i ingenstans. Vid flera tillfällen under den här resan har det första intrycket av staden vi kommit till inte stämt överens med den stad vi sedan vaknat i dagen efter. Därför blir vi gång på gång positivt överraskade (och ja, man kan fråga sig om det är något av ett guldfisk-syndrom vi lider av), så även med Zagreb. Ytterligare en solig liten storstad med billig öl och trevlig hostelpersonal. 

Ikväll åker vi vår sista tågresa för den här tågluffen, till Split. Slutstation. Men vi försöker att inte tänka på det för mycket. 

Nu: ett lugnt, långt frukosthäng i solen på innergården med Taylor Swift i högtalarna. Carpe diem, för fan! 

/Sofia 

Blank space: http://youtu.be/e-ORhEE9VVg 

   
 

   
    
    
   
  
Sofias kommentar om denna ”talangfulle” gatukonstnären(?) som dansade med en glaskula: ”Ja, han är ju sjukt oskön. Man skulle ju inte vilja ta en öl med honom!”. 

   
    
 Igår kväll kände vi ett extremt sug efter proscuitto och bruschetta. Så där som en ju gör ibland.. Det slutade med att vi beställde in sex stycken förrätter och delade på. Servitören tyckte vi var märkliga och skrattade en hel del åt vårt önskemål. Men. Bästa middagen hittills tror jag! Sen ville vi ha ett glas rödvin var. Råkade få in en hel flaska istället. Så kan det gå! Sedan gick vi hem genom ett ljummet Zagreb och hostade oss igenom ännu en natt. Som sagt; nästa – Split!

//Carro